* * *
Mina sonetter är drömmar av min önskan,
Som lever i de förtrollande diktningar.
Betydelser av deras orden är mysteriösa
Och rader är de domarna i våra förhållande.

Jag knäppte igen i form av en lite koja
Mina händer ovanför lågan av ett ljus.
På så sätt ber jag för att du kunde på natten
Rädda dig från en oförutsedd jakt...

Mitt hjärta och min hand väntar något
Och böjer sig till huvudgärd av ånger...
Blygråa moln gråter på en regnig himmel,
Som om de gissade ögonblick av ett avsked...

Och har du gått igenom spetsen av vägar,
Men kunde jag inte förstå din handling...