~*~

Lätt-rust'de eller tungt, skarpa, släta, snara eller slöa,
Populus översvärmar, oräknel'ga såsom Sanden
Av Barcas eller Cyrenes förtorkade jord,
Lagda åt sidan av krighande Vindar, och balansera [905]
Sina lättare vingar. Till vilken dessa mest vidlåda,
Han som styr momenten; Stridsdomare Kaos där sitter,
Och genom beslut mer tilltrassla skärmytslingar
Genom vilka han Regerar: närmast honom höge Skiljedomare Tillfällighet
Styr över alltsammans. I denna vilda Avgrunden, [910]
Naturens Sköte och kanhända hennes Grav,
Av varken Hav, ej heller Strand, eller Luft, eller Eld,
Men alla dessa sammanblandade med digert innehåll
Förbryll'nde, och vilka som sålunda må evigt strida,
Om icke den Allsmäktige Skaparen dem förorda [915]
Sin mörka materia att flera Världar skapa,
I denna vilda Avgrunden den vaksamma fantasm
Stod uppå Helvetets rand och spej'de ut ett tag,
Begrundade sin Färd: ty ingen trång fjärd
Hade han att korsa. Ej heller hans öra mindre brus'de [920]
Av oväsenden höga och förödande (att jämföra
Stora ting med små) som då Bellona stormade,
Med alla hennes hamrande Maskiner föresatta att rasera
Någon Huvudstad; eller mindre än om detta format
Utav Him'len skulle falla, och dessa Element [925]


John Milton 1667

LPWJ svensk version 17/07/10

En länk för de som var med då, också (eller kanske framförallt) för de som inte var det

Förlorat Paradis: Bok I (J.Milton)