~*~

I myteri hade från hennes Axel slitit
Den orubbliga Jord. Till sist hans Fullsegels Avantgarde
Han utbreder för flykt, och i den strömmande rök
Försmå marken upplyft, därifrån mången Mil
Som i en molnig Stol uppstiga ridande [930]
Oförvägen, men detta säte snart falerande, möter
En väldig tomhet: helt oförhappandes
Flaxande sina plymer gagnlöst lodrätt ned han faller
Tiotusen famnar djupt, och tills denna timma
Hade nedfallit, om inte av en olycklig händelse [935]
Det starka återkastandet av ett tumultartat moln
Fyllt utav Eld och Salpeter påskyndat honom
Lika många mil till väders: denne furie stann'de,
Släckt i ett Sumpmarks Syrten, varken Hav,
Eller det stadiga torra Land: nära snavande vidare han gingo, [940]
Trampande det grova underlag, halvt till fots,
Halvt flygandes; hövas honom nu både Åra och Segel.
Som när en Grip genom hela Vildmarken
Medelst bevingad kurs ovan Berg eller Dal myrlik,
Förfölja den Arimaspiske, som förstulet [945]
Från sitt vakande förvar hade tjuvat
Det vaktade Guld: Så ivrigt denne fantasm
Över kärr och brant, genom sund, ojämn mark, tjockt buskage, eller glest,
Med huvud, händer, vingar, eller fötter följer sin väg fram,
Och simmar eller sjunker, eller vadar, eller kryper, eller flyger: [950]

John Milton 1667

LPWJ svensk version 17/07/10

En länk för de som var med då, också (eller kanske framförallt) för de som inte var det

Förlorat Paradis: Bok I (J.Milton)