hur kan jag vara
sammanvävd med dig?

hur kan du flyta med blodet i mina ådror,
röra om bland alla funderingar i mitt huvud,
se genom mina yrkesskadade ögon,
när du inte är här?

när du egentligen bara är
lite luft?
och moln?
och regniga drömmar?

fast om man tänker om,
om man vrider och vänder lite,
ringer sin egen klocka
(fel enligt människorna, så tyst om det)
då kan man nog tillslut se

se att du inte är så osynlig som du först verkar vara
att det egentligen är världen som är luft och ingenting
och att det är du som har hela världen
varje sandkorn och varje droppe vatten

i dig

-
jag såg den vackraste katten på stjärnfallsvägen idag
vit och glittrande, som kristall i solskenet
hon var inte heller enbart luft för mig
för hon hade själ, precis som du

och hon hade även
dina väldigt konkreta regnbågsögon