Jag får inte vara där
är känslan jag får

allt tillhör en förfluten tid
låt den tiden vila i frid

säger rösten som skiner mot mig
som en sommarsol

Ändå går jag på de stigar jag i barndomen ägde
nu äger jag inget
Nu är det en trakt som vilken som helst
ändå känns det som ett inbrott

Jag gör åverkan på min barndoms rika skog
och mina steg känns så fattiga
och mina skor så trånga

Allt krymper inpå
men är ändå

helt omöjligt

att nå