* 

följer mig visst där inne
där nere där uppe där bakom

maran; faran personifierad

och jag är så tacksam
så tacksam

det har hållit mig ifrån
skiten riten
fliten att fly nedskrämd med stämjärn

spett och klubba ner
körn och borra mer och mer

vägra vägra vägra 

att vara som andra var

för alla var som andra var

vägra belägra mitt andra svar

att aldrig gå med på
för annans skull

*

spriten gebiten modet och sliten
mellan skavda och brända händers jagande

efter mer och mer och mer

högt travande med huvudet i ångestens moln
slött lavande sina sinnens sega rinn och trån
efter ännu en frihetens rus

Ljus blev min  Dag och mörk blev min Natt

floden av fel farleder fel seder och än mer avarter
påfarter för försvinnande färd neråt

neråt neråt neråt

så tack och tack

aldrig jag skulle byta mitt liv mot annat idag
aldrig jag skulle skryta mig vidare flyta med panna och holk

*

kanna där, stanna här
amfora Graal och kråsakrus fyllnader

nu går inga bus mer i åkerns fåror
inga rus mer på åkens huvar och i luckors vind

inga bindande bojors bördor släpande
i motlut som medlut

*

en dag med vänner
känner vad som är viktigt

ner i varje rot av tvivel av riktigt riviga minnen och svidande
lidande

när helst när när helst

dina sånger kommer ridande maran
dina gånger dina gånger
glidande och faran att inte hinna ducka

faran att finnas ivägen

trägen vinner nu som då

*

Jag berättade en Sägen om Sen;

 
Sinnen och Öppna Himlar

inga månar behöver thinner och vimlande yrsor
flikblad och kletiga klumpars klagan

en Sägen om Sen;

 
Sinnen och Öppna Himlar

inga månar behöver Skimlar
när det finns fuxar röda och Skäckars vitsvarta sken

över hedar i självvalda luts vindvuxna ljungsmatta

på en höstig svartsatt

Norrlandsnatt

*