plötsligt
känns det
så påtagligt
och jag kan
inte värja mig
från känslan
och mina aningar

inte ett livstecken
trodde väl inte att
jag skulle vara så
mycket värd för dig
men det känns ändå
som att huggas
i ryggen

kom inte med
ditt prat om initiativ
jag vill inte ta
några
när vi ändå inte
har något liv
inte gemensamt
i alla fall

jag vet att det
finns människor
som bara leker
jag har råkat
ut för de förr
men jag vill inte
vara med på det

det skulle ju inte
bli såhär..
trodde du menade
vad du sa
och att jag kunde
lita på min känsla
men den har ju aldrig
lett mig rätt förut
så varför skulle den nu

det smärtar
när man inser att
man förskönat
ännu en situation
och människa

men i all smärta
kan man känna
tacksamhet att
inget mer hann
hända.....