Need a bräjk....
Jag hör ja, jag hör, men var är knappen?
Lajk, lajk... Nåt är skevt i FB-Riket och dolda dygder döljs bäst med leenden stora som midsommarkransen.

Fabricerade fabel att börja leva eget liv;

Broar i sagor, du vet såna gamla gråa lätt bågformiga
med dimma och utan slut

över drömska laguners ytspänning
och man låter handen följa det fuktiga gamla träräcket

till lätt segande våtknak i plankorna under kall barfota fot

jag gick där
du gick där
jag går där igen

"Du kan inte hämta mig där. Jag letar stenar. Jag måste leta de stenar som vi lade handen på. Hämta dem hem igen."

Lajk - äh, ljuden är viktigare nu. Och minnena

minnena

I grunden ruckas stenar där förr har kilats och jag plockar kil för kil och ser på
medan fötterna vet att bron denna gång inte bara leder över lagunen
utan även till nya marker

Tornet skakar
och från mörkrets ingenstans lyckas solen klättra upp igen över den kant den hängt på
länge

kastar skuggor och ännu äldre minnen lever upp
igen

din hals och den spända senan
(och andra sidan som tog slaget)

Stonehenges mellanrum, som så där att solen bara ibland når in just medan man lär sig leva. Plocka dem går sämre. Man kan inte plocka mellanrum.
Har du tid att vänta, vännen?

Need a bräjk... Lajk, to
skapa nya micropausar bara för att; Vem vet, det kan dölja sig huu, följa mig ju, löjla sig i marginalen. Guu' så jobbigt att riva en ring. Ska det vara så svårt?

Hänge; kniv

Omsorgsfullt sätter jag fast den än en gång (kniven alltså, som mest lossnar så fort jag lägger tveksam puls invid bändjärnet, nu i form av en ring i guld, men denna gång ska den sitta fast tills jag själv lyfter den ur);

Kniven fast, ringen om och kvar
utan att man ens vet hur och vad som ska täljas

trigger i ögon  på torget - vet ni att era ögon berättar sagor
ligger det nergrävda drömmar där

Sten vid sten. Och nu.. nu kommer forsen.
bussen är sen och heden redan vunnen

Need a bräjk. Bräjkjärn. Bräckjärn kanske, eller bara en nagelpetare. Nån form av brist i balanshävning måste finnas även i backen. Kanske rötterna växt in?

*kapakapa*
Okej, jag är inte så förtjust i jord som inte håller sig inom zodiaken, men för en gångs skull tänkte jag ändå försöka använda den vettigt.

*grävagräva*
J-kla hedamån! Varför kapade ni till hyggen? Dom 7generationerna då? Gahh!
"Shake'em dull shinks of Yours!" hör jag någon ettrig oskolad vilde hetsa ur högra stenen.

egentligen är det bara en försenad bussresenär i kuren
buren för bilfattiga

Vägrar
Ska f-n inte dansa för nån som inte ens kan uttrycka sig hövligt.

Nid ö, brake, envetna en;

"The tide isn't the business, för månen skiter i om du blir blöt i fötterna eller ej, och stå för tusan kvar i forsen du själv skapat!!"

Ljusnan du Ljusnan vart tog dina strömmar vägen, när sten för sten välte? Ringarna talade för spräckta vatten, bräckta vatten. Som jag har sökt

dig

NidöBräjk; ny kurs för plurrade. Börjar där vänstra stenen övergår i högra; För mycket är redan gjort och för sent gömdes sista drömmen.

för sent för att kontrolleras
för tidigt för att skapa skräck

för evigt danande dagen
av idag

moralen i att i ring
gå omlott

*

jag dansar storm om än du tiger
mojnar din oro och värmer din tro
nordan håller hov när syd niger

så kysser jag den nacke som bugat

där liven gått

*

I mellanrummet. Mellan stenarna.
Sol mot måne med måne mot sol i samma kraft och kärlek dubblar ord

medan noder vältrar

Denna dans kan ej sluta, ej heller börja av sig själv. I sig själv, går vandraren alltid in mot centrum. Höjt är stopet som hoppet.
Dagens sol har hängt sig på kanten. Igen.

Fastnade gjorde drömmen, ner i delade gravar. Denna dans kan ej sluta, ej heller börja av sig själv. Res dig upp!

Jag vägrade då i min kåpa och jag vägrar nu att tiga
inför dig kan jag ärligen äntligen niga

"Res dig upp!

vi har broar att vandra
broar av varandra och byggda av andra
byggda av oss

laguner att drömma och förstås

land att beträda"

*

Res Dig Upp