*

för inga frågor finns

mer än hur överleva

så hakar sig den hängde fast
som en igel ilag med det ormbetts redan ombedda besvärliga

svärtans värsta vapen

natten

(diskussion genom sken av flackande lågor i vågor av viljor höga
som höjderna i tibet;

i vår situation i dofter
av höst i kyliga isdrag
genom rummet;

förhållanden tillit och andra konstigheters väsen
i väsentliga varanden och andras)

farhågor om natten

(lita till och fall baklänges och se sen skatten gnistra
efter bistra år och svåra mistanden)

under lismande slöjor och lakejer av lögn och svek
hukar jag mig osynlig
suger jag svärtan ur denna besatta natt
bara för att

nu

är det din tur

din tur att andas friska vindars väsen i sydliga grader
och spader far genom skogarnas lavastammar

i varje ärm av rock och rulla
ska den som lägger sitt huvud
i vägen denna gång, på din stig

för jag hör en sång menad

förenad med gamla pälsar
torra gräs
förenad med varje spårs gröpta djup intorkat

i mossar flodbäddar och snöiga stigar

i år är det din tur
att viga den jord
som stampas ska
med eget vatten

när natten till slut tystnat

i år är det Din tur att fria de djurens själar som
ännu ej sett det ljus
som ännu ej lyssnat på det

du har

Det är din tid

*