Försöker intala mig
att jag inte bryr mig om dig
precis som du
aldrig brytt dig om mig
du sa att du har svårt
svårt för det här med att vara social
du sa, ”Du om någon borde väl förstå?”
som om jag var som du
men jag förstår inte alls

Nu fattar jag att du känner
den del av mig
som försvann för länge sen

Försöker intala mig
att om du
skulle komma hit, knacka på min dörr
så skulle jag inte öppna
men jag vet
att om du kom hit
igen
så skulle jag
bli överlycklig

Men jag fattar ju
du kommer
aldrig komma igen

Försöker intala mig
att jag inte
behöver dig
att jag klarar mig själv
allt är ju bra nu
men jag kan ändå
inte
sluta ta kontakt
med dig

Vem vet,
någon gång
kanske du svarar?

Försöker intala mig
att jag inte älskar dig
längre
men vet du vad?
jag kan inte ljuga

Inte ens för mig själv