*

törs du

möta det som lurat i huk och skugga

bakom hörnet

ta en ny törn; en örn i sin näbb

medan mörkret ligger

det blåser i natt och molnen rusar

törs du

där hörs du

som jag hör

från andra bergets vägg

där sista skimret lägger orange

i skrovlig granits djupa spricka

där förs du fram sen invid

lämnas när dagen vänder 

när väggen stängs för natt

törs du

där görs inga felsteg

inga mer hinder läggs

inga räcken och täcken av dis

når dit

där ges frist

åt Hjärtats Liv i största salen

törs du

släppa allt för en glimt serverad

dagen efter

i botten på den tjärn som värmts

under vandrande månar

där vaggande vita liljor i vatten

och svanboets gömsle vid myrkant

tillsammans väntar på höst

där hörs du

som jag hör från andra bergets vägg

det eko

skapat av oss

då

ur samma vattens vågors spel

med samma månes mjukhet

lika jämna lika dämda

många är bergens skämda pikar

vi är likar

törs du

*