Jag snubblade ut genom dörren

knuffades ut i kylan

hann precis ta emot mig

skrapade upp händerna mot den rivande ismattan

Jag hade alltid föreställt mig

flammande helveteseldar

rykande lavaansamlingar

inte istappar och för lite kläder

svepte jackan tätare omkring mig

men glipan i ryggslutet skar som knivar

mot min redan värkande rygg

helvetet är en ständig vandring

på väg uppför ett berg

en enda isig stig

slingrar sig brant mot en topp som ligger någonstans

ovanför molnen

Hur ska jag kunna nå fram till syndernas förlåtelse

när jag inte kan se slutet?