ett svepskäl kanske..vet ej...fast det är bara fantasier...just nu...
om jag ej vore så blyg...
längtar
vet inte till vad
men känner
starkt
hur jag
längtar
ingen stillhet
ingen ro
att bara sitta
väntar
hela tiden
att något ska
hända
som om mitt liv
skulle förändras
bara sådär
det är ändå
inte mycket jag
vill ha
lite kärlek och
närhet
en hand i min
en arm om min hals
någon att dela
allt med som man
vill dela...
annars
är jag rätt nöjd
behöver inte någon
annan bekräftelse
än den som
min älskades
kärlek och omtanke
skulle kunna ge....
min ologiska blyghet
kan ställa till det
det enda jag är rädd
för är att blotta mig
sådär totalt
som man ju gör
när man visar och
berättar om sin
kärlek
till någon...
men jag gör det
om det behövs
om det kommer ett
lämpligt tillfälle
om det känns besvarat
när vi sammanförs
av framtida ödesvindar....