*

lägger mig i
lägger mig under

däruti
det  otillåtna förlåtna obegråtna

språk
det som lades i stråk

lägger mig lågt
lägger mig för lågt för dig
att se

det som är dig fördolt
för jag lägger mig i

lägger mig i

det som är förbålt
snålt i öppna armar

lägger mig i
dom karmar som skaver

dom ramar som drar ner allt
dom regler som tar mer kallt
som stormar gormar normar våra sätt
att hålla världen

i vår hand

lägger mig i
där ingen ligger förr
där ingen tigger dörr och knäar

där ingen trigger stör flärden

din var dags marodör - färden
din espings nyfödda gift - värden du har
din diktade verklighets drift
med hjärtan - bär den sanningen
med svärtan lagt åt sidan

när det ljusnar

lägger mig i
så lågt att det du har under sulan
snart kommer resa sig

lägger mig i
fri

från tyngden

Rymden du givit drivit skrivit om
skymmer ej längre

din sulas daller skvaller och skakningar
känner du

det är det du lämnade
det är  hålen

det är  skålens innehåll

det är bålens hunger och elden
tungornas slickningar

minnenas stickningar
lungornas hickningar
och sjunger Nornorna ännu sjunger dom

Gungornas vickningar
under Yggdrasils Rot

så gör bot
slå alla stolpars  knöl och knot i backen
så gör jag när det sjunger

där under i dovande stillan
i villande sovande drömmar
strömmar mig genom och tar om tag

Nacken

där är sanningens storhet
stolthet

Tacken för allt som är

för och emot

det är jag
när sulorna skakar takt

i akt för stegen framåt
jag lägger mig ner där

Giv Akt

däruti som sagt

det otillåtna förlåtna

obegråtna språk
det som lades i stråk

lägger mig lågt
lägger mig lågt

för dig

är hettan het
för mig ljummen

slummen av härdar ur tider förgågna
glöden nöden

bröden ur händer rivna

det är elden ur ormens gap
det är alla dina klag om bristande jagskap

det är jag
det är dag

känner du

Solen gå upp
Resan sig drar emot

Vandrarens Väg
över Heden

din egen

känner du sulornas skak
marken som darrar med stegen

*