Det var planerat sedan länge. De samlades i ett hem, och nu skulle det kommas loss. Olika ”självskrivna” texter, främst dikter, medfördes. Det skulle läsas högt. Det skulle lyssnas, kommenteras, vägas och analyseras. Vänligt förväntades det, men uppriktigheten lurade ju runt hörnet. Man var amatör.  Det var således en handfull poeter, somliga kallade sig skalder, som förenats på nätet av sin skrivarglädje, och som skulle träffas i egna höga personer. Några hade träffats förut och stod gemensamt för förberedelserna. Det skulle ätas och drickas också. De som stod för detta var som man säger ensamstående. Hur länge då?

Gästerna låter sina mer eller mindre äkta hälfter stanna hemma. Den person som man annars delar sitt liv med, har kommit in i ens tillvaro när helt andra drivkrafter och bevekelsegrunder var aktuella. Fjärran poesin. Banden till dessa innehöll mycket av livets umbäranden och glädjeämnen, och präglades inte enbart av tillit och ett stort antal gemensamma och ofta synnerligen basala intressen. Dessa band var för det mesta fasta, men karaktäriserades inte bara av hållfasthet. Där fanns också tagel, som i änden på ett rep, som kanske ger andra associationer än att hålla ihop. Tålamod och mellanhavanden som man mer eller mindre har lagt bakom sig, eller sopat under mattan, så länge. Kanske fanns det dolda öppna sår i dessa band, vid detta tillfälle. Sår som kan läka eller infekteras. Infektioner som kan bli farliga. ”Bakterierna” kunde ju vara attraktiva poeter av det andra könet.

Köksbordet var dukat med en fräsch Ceasarsallad. Pain-riche och rödvin. Smör ost och salami. Blanka assietter och kristallklara vackra glas stod som en vibrerande fond vid ena änden av det långa bordet. Det berodde ännu inte på stämningen utan de levande ljusen som fladdrade för draget från fönstren och gav spännande ljuseffekter. Det hela gav en föraning om att Kung Bore gör entré om några veckor eller månader. Ännu längre bort på bordet låg andra sötsaker som gör sig bra till en kopp kaffe eller två. Allra längst bort hade man reserverat ett utrymme för allsköns flaskor, som till att börja med gör sig bra till kaffet. Senare motiverar de sig själva.

I bakgrunden ljöd lågmält skön musik. Ömsom ljuv och musikaliskt högtstående. Ömsom rytmisk och eggande. Allt var klart. Gästerna kunde komma

Man kom således ensam. Med en plastpåse innehållande något att dricka, att placera på den för ändamålet avsedda platsen längst bort på bordet.

Ingen kommer att sparka en under bordet om man säger eller gör något olämpligt. Ska man släppa loss lite? På skoj bara. Eller halvskoj. Den som var ny i sällskapet tänkte många tankar. Visserligen var man inte i 20-årsåldern längre, men vissa minnen från den tiden aktualiserades. Hur ska detta utveckla sig?

En person, som var upptagen på annat håll, och således tackat nej till inbjudan, råkade ha fått sina angelägenheter avklarade snabbare än beräknat. Och i stället för att stanna kvar på orten återvände han hem, lagom till att festen skulle börja. På vägen hem, och strax efter det att de hade ätit middag på en vägkrog, slog det honom, att han ju faktiskt skulle kunna gå på kalaset, men kände att det skulle tas väldigt illa upp av hustrun, som sagt att hon önskade sig en skön kväll med trivsamma diskussioner om olika gemensamma projekt. Hon tänkte sig dessutom lite mys över en bit ost och ett glas vin till exempel, lite senare på kvällen.

Så kom höstmörkret och det blev dags för den lilla supén. Osten som skulle fram visade sig dock vara slut. Mannen åtog sig blixtsnabbt att ta cykeln till den dygnetruntöppna mataffären för att lösa problemet. Han såg då sin chans. Det var inte många minuters väg mellan lägenheten där poeterna umgicks. Han kunde ju åka dit! Efter en snabb rush i mataffären var allt inhandlat. Hustrun utnyttjade ju tillfället som karaktäriserades av frasen: ”när du ändå är där”. Det blev som tur var inte mera än att det kunde hanteras smidigt på cykeln och han trampade energiskt mot sitt hemliga mål. Det fanns kontakter där som han gärna ville vårda. Telefonnumret hade han memorerat och mobiltelefonen var med.

Han hade knappt stigit av cykeln vid sitt mål, och låst den, förrän en gammal amerikansk bil rivstartade och körde rakt emot honom. Han trängde sig in mot häcken strax intill, men det var ändå inte svårt för bilisten att köra på och ögonblickligen döda honom. Innan han dog hann han ge ifrån sig ett vrål som fick många, däribland poeterna att reagera. Några stod redan vid fönstret och såg händelsen. Cykeln som också mosades fastnade i bilen varför föraren backade, klev ur och slet loss den för att sedan i högsta fart försvinna från platsen. För säkerhets skull gav han offret en kraftig spark i huvudet som skulle kunna ha dödat honom en gång till. Det rörde sig helt klart om ett överlagt mord, och blod uppblandat med olika matvaror som omgav huvudet gjorde att han vanställts till oigenkännlighet.

En av poeterna rusade ner för trappan, men, läkare som han var, kunde han bara konstatera att mordet var fullbordat. Någon annan hade ringt 112 och inom ett par minuter var polis och ambulans på plats. Polisen tog upp vittnesmål på platsen, och några andra vittnen kunde intyga att läkaren, endast försökt bistå offret, och föreföll inte ha med mordet att göra. Allt pekade på att det rörde sig om en okänd gärningsman. Den mördade bar inga identitetshandlingar på sig. Detta hade snabbt konstaterats av polisen, men ansåg att brottsplatsundersökningen hade högre prioritet.

Efter en stund hördes en mobiltelefon inifrån häcken. Den ringde länge. Polisen fann den, men avstod från att svara innan ev fingeravtryck hade säkrats. Vem som ringde var enkelt att avläsa på dess display. Så insåg man att den uppringande kunde ha med mordet att göra och såg till att pejla samtalet, dock utan att svara.

Hustrun, som tyckte att hennes man dröjt väl länge, ringde igen. Så svarade polisen.

”Förlåt, jag måste ha ringt fel”.

Kanske inte. Vem söks?

Min man som heter Lage Svensson. Varför svarar han inte själv?

Vi sysslar med en utredning här och vill f n inte uttala oss närmare.

Har det hänt något med honom?

Kan vi komma och besöka er?

Va??

Så bröts samtalet.

Snabbt ringde polisen en kollega som ordnade att änkan besöktes och delgavs vad som hänt på sedvanligt sätt. Hustrun, som blev utom sig, chockades och fördes till sjukhus för vård.

När så de akuta skeendena hade lagt sig vidtog en mordutredning. Vem var mördaren och vad var motivet? Hade mördaren mördat den han verkligen tänkt sig att ta död på? Den mördade fanns inte i några polisregister och han hade också nämnt för hustrun att han skulle ta sig en extra tur för motionens skull i samband med att han åkte till affären. Det hade blivit för mycket stillasittande de sista dagarna.

Polisen nämnde aldrig för hustrun att cykeln som offret hade använt var låst. Det visade sig också att den mördade kände två personer på festen, varför man bedömde att någon där kunde ha med mordet att göra.

En annan hypotes var att hustrun anade vart makens cykelfärd skulle gå och arrangerade mordet i ett svartsjukedrama. Det visade sig nämligen att offret hade nämnt något om festen som ägt rum vid mordtillfället. Men. Vem skulle hon då ha kunnat anlita så snabbt? Det måste ha varit någon med vilken hon haft väldigt nära kontakt med. En älskare?

Ytterligare en hypotes var att detta var någon hämnd i någon okänd kriminell härva. Offret hade rört sig med mera pengar än vad han rimligen har haft råd med. Hade han någon suspekt bisyssla?

Hypoteserna var många, och spåren ledde ingen vart. Inte förrän polisen tog hand om offrets dator.