jag väntar fortfarande
på alla ord som försvunnit,
bland alla flackande blickar och pinsamma tystnader.
på alla stunder,
som jag borde minnas, men som gett upp hoppet om att få finnas kvar och gått hem.

jag väntar fortfarande
på någon som knackar på min bubbla, tar sig friheten att stiga på
initativ, en människas bästa vän.
på att allt jag säger, ska sluta skapa vakuum.
förmågan att sålla medan tankarna och bara släppa fram ett par.

jag,
sliter fortfarande
släpper fortfarande efter
bygger fortfarande
river fortfarande ner allting
springer fortfarande
står fortfarande stilla

jag,
väntar fortfarande,
på att insikten ska våldgästa mig.
ställa sig i dörren och säga \"förlåt att jag sen, men du vet hur det är med kollektivtrafiken\".
jag,
väntar fortfarande,
på att få skratta åt mitt öde,
lyfta på hatten åt gud och säga att jag förstår hans mästerliga plan.

men,
än så länge,
går jag bara fram och tillbaka,
min egen gata upp och ner.
sliter inte på någon annan än mig själv.
allting som skaver och försöker ta sig ut, kommer en dag att ta ut sin rätt
men,
under tiden,
drömmer jag i färg, det är bara verkligheten som är svartvit.