Mörkret lättar
likt en dimma från mina sinnen

Jag känner något
något mänskligt
något tungt och svårt

Det känns bekant
som om jag känt det förut

Jag förstår inte
Är det såhär det känns?

Att vara sorgsen
att känna medlidande
att känna ånger?

Var har de varit hela tiden?
De känslor som gör mig mänsklig

Vem har fördunklat mitt sinne?