Igår förirrade sig en tokig tant hemifrån enbart iförd sportjacka och kjol, med bara ben, i mitten av oktober. Min man hittade henne när hon satt på en bänk utanför vår trappuppgång. En stund senare satt hon i vår vardagsrumssoffa och samtalade vimsigt, men glatt, om sin man och arbetet på margarinfabriken i Carlshamn. Livet kan gå fullständigt åt helvete för vissa människor, men de mår ändå rätt bra. För oss andra, vi som lyckas för det mesta, är varje misslyckade en flisa i kanten på självvärdigheten. Man sitter bekvämare på ett berg än på en knappnål heter det väl.