jag känner huvudet i dagen
segt och svart som ett klot
ingenstans någonsin bättre än igår.

tack för idag
är vad man säger, inte en blick med benen bort - nedsupen
på intet sätt luftburen
bakom vingarna skymtar de skeva,

och brukbara

med plaggen prydligt strukna
av henne
av henne -
kom trotsa mig!

hur det vickar där på nacken
huvudet
långsamt fram långsamt tillbaka
till sin urkärna
som vi färdas, vi döda lamm -
avlidna och
lagom efterblivna

kom låt oss dansa.

kränga
hänga
sanslöst bänga sin skalle
in i tyngden
och det sega klotet till vilddjur
skall för evigt
rida.

---