Hennes kind mot hans axel.
Vilandes ovanpå de mjuka in och utandningarna, till hjärtats dova sång. Var slag en symfoniorkester, med ljuvliga stråkar och varma blåsinstrument. Hela hans bröstkorg var en öppen grav, för henne att begrava sig i, att slå rot i. Ta vad han var villig att ge. Han var öppen, väntandes. Längtandes.

För henne.

Kinden vilade mot hans axel, blicken innästlad i sänggavelns mörka valnötsträ. Kind mot axel, och hon var milslångt borta.
Som hon väntat, längtat. Bett knäsvaga böner om just detta ögonblick, kind mot axel. Kind mot hjärta och de tankar hon svalde sved likt brännhett järn mot nyfallna tårar. Hon visste inte längre hur, hur hon skulle göra för att begrava sig i hans kärlek.

I honom.

Hon hade själv legat utslagen, med blodröda fingrar, flämtandas i mot hans tjälfrusna bröstkorg så många gånger. Så många gånger att hon inte mindes när hon slutat räkna dem. Hennes naglar hade vid det här laget gett upp hoppet om att växa sig långa. De existerande inte längre.
Som hon kysst den oåtkomliga marken med darrande läppar, viskat ohörbara trosbekännelser, legat natt efter natt vid hans solarplexus i väntan på gryning. Som kanske, kanske skulle komma att stiga. En dag.

Nu värkte ljuset.

Han, en öppen grav, med två oändliga armar runt hennes nakna kropp. Han höll henne så tätt intill han förmådde, så nära deras kroppar tillät utan att de skulle komma att förgöras i varandra. Hans mun mot hennes panna, hans kärlek nynnade milda löften som spann framtidsdrömmar för hennes inre öra. Han hade grävt en önskebrunn i sin bröstkorg och gett henne hela hans pengapung att strö över hans hjärta. Han väntade på henne, för deras fyrklövar att växa sig starka tillsammans. Bli ett.
Han mot henne. För henne, och hennes blick var fastnaglad i den olycksbådande sänggaveln.

Omfamning.

Hon låg orörlig, vågade inte röra sig en millimeter. En endaste blinkning och detta ögonblick kanske skulle komma att vara över. Hon låg blixtstilla. Kind mot axel. Kind mot hela hennes efterlängtade lycka.



Och hon var milslångt borta.