jag lärde mig sjunga utan toner av en med röda kinder och gult hår
av honom fick jag mål att stå vid ett stup och vara stormen utan ord
det måste inte vara och inte heta och vi behöver inte jämt vara nerkladdade med verklighetens honung

och en drake drog jag upp ur hans minne när sol och regn och sluttande gräs ner mot den gula sommarteatern var kvar

och jag sökte en hand och vi alla tusentals drakar i den bländande solen satt kvar på våra filtar och det var av honom jag drack mig den förste svenske William Shakespeare som en hässja med nytt gräs som flugorna smög drunkna omkring
i sitt eget surrande vin av sommar och förtvivlan och sång