Minns du när vi satt på golvet i ditt rum

du berättade om några

som hoppade ut framför ett tåg

tillsammans

eller så var det något helt annat

jag minns bara att det var ’tillsammans’



”Lite hemskt” sa jag

”men vackert” sa du


Och jag är den svage, rädde, fege

du är stark och modig


Har aldrig riktigt förstått din logik

men den är nog bättre än min


Du ser något vackert i att dö

jag ser något hemskt i allt



”Vilken färg har själen, älskling?”

du sjunger med i låten, men väntar på svar

en menande blick

”Svart.” säger jag



Vi är idioter, du och jag.