i nattens tröstlösa ljus, ekots dystra sång
som ett stadens brutna ackord
tre brutna ryggar
balansakten, den slumpartade symmetrin
tydandet av rytmen och
vill jag gärna tro
pulsen; det som var och vore,
fast vår enda verklighet är morgondag
min enda verklighet är skönhet
vår enda verklighet
vars stråkar mist sin sanningshalt.