jag är en av dom där grodlevda ögonblicken som jag har svårt att förklara vilken väg jag än tar

jag kunde ta en buss och sjunka ner i en hiss som plöjde mig till ett land som sjöng och var ensamt

till huvudkudde kunde jag ha mina misslyckade försök att förstå vad det är jag håller på med när jag lever

till täcke bara mossan från i går

och utanför på gården kanske en fattig trubadur som föddes 2345 efter Kristus och försöker sig på en sångarnas dialog från i morron

jag är vatten och otålighet och allting som blir kvar av mig är ett kommatecken av guld

i Ierapetra var stranden mellan tårna svart

när jag sätter tänderna i en korv från Owe Thörnquist är korven svart

när jag står med båda benen i två glömda dikter av Carl Snoilsky simmar dom båda svarta svanarna iväg åt olika håll och jag plumsar omajestätiskt rakt ner i plurret som är blött och tårglömt och skamurvridet och ont i drömmarna av svart svart svart

annars är jag vit

inne i mitt innersta oframkallade annan-Göran av nysått gräs och första hud är jag som den ögonrinnande solen 
oföränderligt ofött oböjt och oanfrätt vit

men längre än till grodornas damm sam jag aldrig i min ungdom