En dikt som jag skrev som låttext till en blueslåt för ett par veckor sedan. Om att man bara vill försvinna och kanske drar förhastade slutsatser.
Leva i ljuset
När skuggorna tar över
och glädjen runnit ut
Då blundar jag och tänker
"Måtte livet få ett slut"
för allt som jag förser mig med
det e´ ett moltyst skratt
Kan jag få leva?
Leva i ljuset
Ta ert ord så långt ni kan
men håll det för er själv
Jag har bestämt mig
Jag ber Änglarna ta med mig
Då jag stilla står där kvar
Dem hör mig ensligt sjunga
Men vad bryr dem sig om det
De e sånt som dem aldrig gör
De dödar aldrig oss
Jag ville så gärna
Leva i ljuset
Jag tar ett steg från livets kant
fast jag ångrar redan nu
Vad jag tog fast vid
När skuggorna tar över
och mörkret sluter sig
Då blundar jag och tänker
"Vem gav detta liv till mig?"
Allt som jag kan höra nu
Är ett tomt och stilla skratt
Jag ville så gärna
Leva i ljuset
Jag tog ett steg från livets kant
Fast jag ångra' det just då
Det jag tog fast vid