Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Icke kontakt

Jag stoppade uret igår
och lät visarna mållöst falla
Jag vet inte längre
hur jag ska formulera
alla formlösa formler
som liksom landar på hög
under kapitlet Mitt Liv

Jag saknar ingen
kanske är det just det
som jag saknar mest
För det går inte att subtrahera
sådant som aldrig adderats



att få bort dig ur mitt liv
blir en tröstlös kamp
För du måste komma
innan du kan gå
Finnas
innan du kan försvinna


Och jag vet inte ens
vart jag ska börja leta




Fri vers av HQ
Läst 440 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2010-11-26 18:52



Bookmark and Share


  Anna*
Tomheten i det inre läser jag. Du är skicklig på att beskriva berörande.
2010-12-20

  Micael Axelsson
Här landar jag i känslor och tankar som kräver sitt fokus, ändå är det lätt att känna av. Känslan jag får är den starka saknad som infinner sig först då man når insikten av att man inte längre saknar någon i sitt liv förrän det, som här, medvetandegörs för sig själv. Sättet hur du uttrycker det i texten lägger sig som en tung tyngd, och det gör ont i mig. Jag lämnas kvar i känslan av förvirringens saknad, där under kapitlet Mitt Liv, som är Ditt Liv.

Ärligen tack för att jag fick ta del
2010-11-28
  > Nästa text
< Föregående

HQ
HQ