En blick dras
mot telefonen där
väggarna krymper

tätare och tätare
sitter jag fast

jag vet
hur fel det är,
det jag gör
men jag kan inte
ändra

efter alla år
är du densamma
inget är förändrat

jag kan inte bortse från
allt jag gått igenom
på grund av dina svagheter

tunga tårar när allt är dött
oro över de jag älskar
du grundade min rädsla
och visade vägen
till den snurrande spiralen

men du visste så klart inte
att jag inte kunde ta
så mycket utan att
gå sönder

jag var inte stark nog
att höra din sanning

Mitt enda skydd
var avstånd

Och nu ska jag glömma
hur du omedvetet
dödade min själ

Jag ska se ditt leende
i bitar på grund av
att jag gör samma sak
mot dig

Men jag kan inte
ändra
både dig och
mig

Jag vill ta telefonen
höra din röst
som förr
men jag kan bara inte

jag har redan dött
när ditt nummer är slaget