lindar sig om mina tarmar, om min

arm som inte når dig, inte kan

ta en titt runt hörnet och se om du kan se min

jacka försvinna vidare runt i folkvimlet

och ingenting är som sig bör, för det onda

har lindat sig om min magsäck, kniper

ihope mina ögon och låtsas att jag kan

andas på nytt under vatten under himlavalvet

vars stjärnor lyser ner på mig, jag sitter själv

på golvet i badrummet, det lindar sig om min

hals, jag kan inte spy upp tarmarna, kan inte

bli kvitt det onda, kan inte

låtsas att jag kan andas

under vatten