om natten springer jag omkring i lägenheten och jagar spöken
jag letar och rotar i lådor efter borttappade minnen
varje spegel är hel men spegelbilden min är trasig
runt omkring mig ligger mitt hjärta i bitar och bildar högar
ångesten tuggar på min själ och paniken skrattar
jag försöker limma ihop alla delar av mitt hjärta
det är för svårt det är omöjligt
jag skriker i tystnad ut min frustration
och stirrar sedan blint på väggen hur den vita tapeten färgats röd
blod forsar ur mina spruckna knogar
jag känner hur det bultar och pulserar
smärtan påminner mig om att jag lever
jag kryper ihop till en liten boll
fosterställning är överskattat med jag har ingen som håller om mig
ingen vill vara i mina armar
inte ens jag själv
egentligen vill jag bara springa ut i snön och begrava mig i den
jag vill försvinna i något vackert och smälta bort
utan ett spår när våren är kommen
men jag är fast här inne i mörkret i lägenheten med mina spöken
jag kommer aldrig fly fängelset
som är mitt sargade hjärta