De bakbundna åren. Gryning över avskedet
Det flyger maror över min barndoms stad
Det sitter blåsvarta korpar i fönstren
Gatorna doftar manchester och melankoli
med ett inslag av billig vodka
Du var ung då
jag var yngre
Världen var formad kring dina händer
och jag blev ett sår på din lillfingernagel
Du blev ett bråck
på min halspulsåder
och alla andra
blev huvudpersoner
i ett liv som borde varit mitt
Det gick rykten i min barndoms stad
spreds som pesten i den mjölktunga luften
Jag vet att du sådde dem
och att du leende såg på
medan andra kastade skörden
i mitt knä
För allt det som sades om dig
rann på något vis alltid över på mig
Dina erövringar
blev mina sorger
Din gränslöshet
mina blånader
och allt det som kunde varit vackert
blev förorättelser i ditt sinne
Det ligger en dimma över min barndoms stad
så barmhärtigt ogenomtränglig
Från berget där jag står
syns bara hustaken
av de minnen
som jag aldrig mer kommer uppsöka
Jag ska bara sitta här lite till
Se morgonen jaga bort natten
Låta mitt vuxna hjärta fyllas
av den barnsliga tillfredsställelse
som vetskapen medför
att livet blommar i mina ådror
allt medan korparna pickar på ditt fönster
Förlåt mig
Jag kommer aldrig helt
kunna förlåta dig