Det skymmer över Lockvattnet,
jag är ett barn
(fortfarande).
Mitt solblekta hår
skymmer i nacken blåmärken
som jag redan glömt.

Jag kan stå här på bryggan
i min turkosa pyjamas
och blunda mot solnedgången
för evigt.

Jag behöver aldrig åka hem.