Din blick bortvänd. Ett mörkt ell glänser ifrån uret. Konturen är elliptisk och stunden med det elyseiska ludret är bortkommen. Min elöverkänslighet har vållats av den estetiska vålnaden, hur du med den fotografiska stillheten frodade rötterna av ett tilltrasslat hav som endast är mitt, som endast är i mig och som endast vill dränka mig. Men som en biograf av en stor österländsk drottning ville kalla det: kontinentens öde är byggt på kået och effet.

Hårsmekningar av allra högsta ambitionsgrad. Med krav av ett förytligat lenhet och silkesrenhet, som satte det fromlande kroppsglödet i en kall karantän. Hur du med njutning gnider axlarna mot mina, med fyra slutna ögonlock och två ångande leenden vid en tätt trycksatt ömsesidig omfamning. Den kroppsliga balansen rubbad och tyngdernas kamratliga platsskifte river på förståndet. Det hårda mjuknar och det mjuka härdas.

Vännernas interna gurglande i den saltrika bassängen med såren flytande, sedimenterande farväl. Pulserande morgnar rinnande mellan våra simmande fingrar medan benen slår i strömmande vågor riktade mot det smältande kallhjärtat. Var kall mot kallskänkan och kalla in kaloriförlusten med ett kliande på den kalufsomgivna kalotten. Dina blöta globar bönfaller honom att se, att känna ditt hjärtas smärta. Hårdare slag, alltmer kvävande sammandragningar och skallrande bäckenbotten. Hur vågar man?

En vinkande shejk, en pekande president, en påtvingad illusion om mänskliga rättigheter. Ett väldekorerat kastsystem, elegant klädda, hallucinerande slavar med personliga villfarelser under fullständigt välbehag. Positivhalande utåtvänd lockelse med ett väldolt energislukande mörker. Ett monster klätt i snyftande diamanter och stolta klänningar. Ett svep utmed tyget ovanpå din hud. Knyt dina händer runt min nacke, ställ dig på tårna, svanka och ge mig en kyss.