en poet
satt och sket
något kom ut
dock ej genom hans trut

han satt i de fina salonger
endast iklädd rutiga kalsonger
ingen fattade vad han skrev
världen i hans hjärna var skev

svenska akademin gav ett pris
en stjärna han var givetvis
och fylking han skrek
äntligen något blek

englund sa det vi inte ville höra
astrid lindgren nådde ej vårt öra