Med strupen blottad
Så säger jag
Likt nån sämre lottad
”du återuppväckt mitt behag”

I ansiktet du mej skrockar
”det kom från ingen stans”
och mitt inre fattar
”Det ingen kärlek fanns”

Du hade redan släppt
Och kastat mej bort
Du ser mej som nåt knäppt
Som på mattan, en hundlort

Jag frågade ändå
”har du tänkt på, som vi sa”
”jag glömt att det tänka på
och vi har de inte bra”

Men jag känner tomhet, kvar
När du lämnar mej där, på bron
Känslan så kristallklar
”Du är på fientlig zon”

Men frihetens timma, slår
Och plötslig lycka, kommer mej över
Att barnen blir, som du förstår
Det enda jag sen, sörjer över…