en livstid
en sekund
blandas ihop
och blir ett

den tid
jag förlorat
ska komma igen

för styrkan och hoppet
tycks finnas där än..
ibland

inuti
och jag tänker
på det som var
skulle bli
eller hade kunnat
varit
vi

du

du och jag

eller du..

ni hade något
visst
alla

men det var
bara dig
jag älskade

eller vad vet jag..

nu är det förbi
och
flera sorger
och besvikelser

och stunder av
lycka
har sköljt över mig

fått mig att inse
att jag vill
vara fri

eller

jag vet inte

dagar och nätter
lika växlande
som väder och vind

och jag följer med
varje pust
varje rysning

när du smeker
och masserar
min rygg..

då skulle jag vilja
stanna förevigt

i stunden
i känslan
med dina fingrar
mot min hud


i nästa ser jag
hans strålande ögon
så vänliga och vackra
och jag fylls av
den ömhet och
känner värmen
genomströmma min
kropp
min själ

och jag funderar över
vilken kärlek som är
mest värd

går det att
värdera ens...

nej kanske inte det..

den jag verkligen
vill ha
ville
har gjort alltför mycket

och nu känner jag
med tacksamhet
hur mitt hjärta
svalnar

hur jag kan andas
lite lättare
och lugnare

inser att
jag just nu
håller på att
lära mig

att ta dagen som
den kommer

och att kärleken
kommer

när tiden är mogen
eller åtminstone

rätt.....