Jag var i otroligt god tid till besöket hos
sjukgymnasten. Så jag slog mig när i vänt-
rummet och tog upp min stickning ur väskan
och började att sticka. Då satte sig en kvinna
vid sidan av mig och började berätta, hon var tolk
och väntade på en patient, som hon skulle tolka för.

Jag, som var mitt i mönsterstickningen började att
räkna maskor för att det inte skulle bli fel i stickeriet
och böjde mitt huvud ner över stickningen lyssnade
med ett halvt öra till vad hon sa. När jag sen hade räk-
nat klart och tittade upp satt en skrattande glad man
mitt emot mig och han sa, vilket himla väder här är,
snö överallt svårt att ta sig fram. Ja sa vi, visst är
det så...

Så började han tala om mobiltelefon. Han hade väl haft
sin i ett halvt år... Sedan i somras... Ja sen han varit ute
med båten och fiskat och skulle köra hem då dog motorn...
Då hade en mobiltelefon varit guld... En annan man i en
båt såg hans belägenhet och bogserade hem honom...
Men efter det skaffade han en sådan och just den la han
upp på bordet och sa, titta så fin den är, men man kan inte
skicka sms, men vad brydde han sig om det...

Men förresten sa han, och så stoppade han ner mobiltele-
fonen i skjortfickan innanför ytterrocken, nu skall ni få
höra något roligt. I somras vallade jag grannens stora
hund på stranden, för hon var sjuk och kunde inte
gå ut själv med sin hund. Och den hunden behöver
rastas. Den är snäll men busigt jobbig. Vill gärna
leka och hoppa.

Så när vi kom till stranden och hunden såg barnen,
som spelade boll där så sprang ju den dit på
direkten och började jaga bollen. Så jag
satte mig i gräset och tittade på när hunden
och barnen fajtades om den. Alla hade så roligt!
Så jag satt väl där en timma och bara njöt
men så kallade barnens mammor på ungarna
och de tog med sig bollen och försvann. Då kom
hunden tillbaka till mig. Och jag sa åt honom
att det var lika bra att vi gick hem.

Men precis i sanden utanför grannens grind slängde
sig hunden ner i en lerpöl och rullade runt i smeten
så pälsen såg inoljad ut... Då öppnade hundens
matte dörren och sa, att som hunden ser ut nu så får
väl hon ta av sig kläderna och gå in i duschen och
spola hunden ren...

Då protesterade han och sa att det kunde ju
inte hon göra hon var ju sjuk, hon hade ju bältros
stora sår runt kroppen... Utan det var bättre att
han tog av sig kläderna och duschade hunden
och hon gick in i sängen och la sig...

Och så blev det! När han var klar gick han hem till
sig. Det gick några timmar... Så skulle han ringa ett
samtal på sin mobiltelefon... Hittade den inte... Han
letade efter den överallt. Den fanns inte. Han gick ut
och tittade i trappan om han hade tappat den där...
Då mötte han en granne, som erbjöd sig att ringa
till mobiltelefon så kunde de gå efter ljudet hur
enkelt, som helst att hitta den då...

Grannen slog numret, en röst hördes, han räckte
över telefonen till mannen, som sa: -Vem talar jag
med... -Hör du inte det, sa rösten, du var ju hos mig
och vallade min hund... -Men, sa mannen, var hittade
du min mobiltelefon? -Hittade, sa rösten, den låg ju
under min kudde...

Då vaknade jag till och sa. -WHAT! Under kudden hur
hade den hamnat där... -Ja, sa mannen, den måste väl
ha fallit ur min ficka när jag lutade mig över henne...

Då kände jag en hand på min axel, jag hade glömt
bort mig totalt var jag var där stod sjukgymnasten
och hon sa: -Jag har kallat på dig länge...

Jag sa hej till tolken och mannen och följde med sjuk-
gymnasten till hennes kontor...

När jag var klar där och var på väg ut då hör jag en
röst, som ropar: -Hallå där är du, du var ett så trevligt
sällskap... Jag vänder mig om mannen går strax bakom
mig och jag ser mobilen, som vippar upp och ner i skjort-
fickan, den är nästan för stor för att ligga där säkert...

Så är jag vid ytterdörren öppnar den, hör att min buss
kommer... Vänder mig om och säger... -Jag måste med
bussen den är här nu... Hej....