Folk kära folk protesterar
mot en regering
som den svage
dömt,

som skott sej själva
bakom en hårdkokt
politik sina fula trynen gömt,

pressa den svage med hårda bud
skapar tomhet en väg mot depression,

i livets brokiga trådar man
letar en hjälp en gud,

för den unge inget jobb
inget egenvärde,

bara stå där så ensam
Och svag
på gungande isflak
med en tomhet
Som i hjärtat tar tag,

hur utan något jag så
förtvivlad hittar ingen
position,

folket kommer att resa sig
när dom har fått nog,

fiska i rättens krater leta
efter kämpar som på den
svages sida stog,

låt inte tiden rinna ut,

låt inte framtiden förlora
så trampade hånande
mullrar ondskan,

där oliktänkaren kommer
att innan vinsten i blod
och eld hängas ut,

en liten soldat står med stort
gevär med alla andra på rad,

av överhet sänd att kuva
flämtande lågor i en
stenhårt bevakad stad,

men allt dom tog ska den fallne
ta tillbaka,för du är ingen slav
Och världen väntar dej

dom kommer att stå där i sina bojor
och drömma om död och alla sina hårda bud

bland sprickor som isfingrar
Lögnen falskheten
på gungande flak av is

minnes alla dofter där dom står
nakna
som hösten i sin fallna skrud.