stillastående luft och fiskögon i hjärtat

varm luft över tårna innan värmen försvinner, mot

vårsolen som ännu inte stigit över horisonten, och

ingen poesi i detta blod, ryker ihop med

alla andra metaforer, syntax är inte för mig, jag kan inte

bygga meningar av ord, döda lungor fyllda av

rökelse, vit mysk och såpbubblor i murverket, tegel och

brandgula stenar ovanpå varandra, rött och orange

mabon och hösten är här, löven stoltserar i

sina dödsfärger, mina andetag blir kortare

jag vet inte mer än det här, bara att

det är vackert