Det är som att jag inte räknas, som att jag inte finns.
Vad jag än gör så räcker det inte till.
Jag vill kunna skratta, jag vill vara glad,
men något är fel, jag vet inte vad.
Jag ser ned på mig själv, precis som många andra.
jag är en åskådare i mitt eget liv, jag vill ha någon att klandra.
Jag vet att det är elakt, jag vet att det är fel,
men jag vet inte vad jag ska göra, jag orkar inte mer.