ikväll
under hela natten
hördes skratt
som drunknade i musiken
basen dunkade
så att hjärtat vibrerade
så mycket liv
på så lite kvadratmeter
där i våningen
ovanför
min cell av ensamhet

för här inne sitter jag
och stirrar på isbitarna
som sakta smälter i mitt whiskeyglas
jag tar ett bloss
för att fylla mitt hjärta med rök

och jag ler
hela tiden
dagarna till ända
även om tårarna rinner
bakom masken

jag skrattar åt allt och ingenting
det är det bästa sättet
att bekämpa ensamheten

och när småtimmarna sakta kryper fram
när musiken och skratten tystnat
när alla vandrat hem
så fyller jag ännu ett glas
som jag tömmer nerför strupen
jag tackar ensamheten för sällskapet
faller ner i sängen
och drar täcket över huvudet

viskar tyst
god natt
för att sova
en evighet