Varm ström längs ryggen som värmer när vintern äter våra kinder innifrån och utifrån och baklänges.

När kylan möts på mitten är det ändå varmt.

För ingen kyla kan frysa psykosomatiska värmekällor.

Även fast handen är blå så är den varm.

Allt är varmt.

Varmt och segt som kokad sirap, fastnar i kastrullen och bildar svarta lager som man inte bryr sig piss om fören man har ätit upp kolan.

Jag har mycket kola kvar.

Jag har ett föråd som räcker tills jag glömmer och kastrullen rostat ihop till en klump av rött.

En klump av rött som sakta blöder slut allt i väntan på att du faktiskt ska säga något..