Jag har gjort det ingen annan gjort
Jag öppnade porten till det andra Tornet
En ny värld endast jag trätt in i
Där ingen av mitt like existerar

Trappornas svagt knarrande ljud smekte försiktigt mina trasiga träskor medan jag långsamt tog stegen fram. Väggarna kändes tunnare ju högre upp i Tornet jag kom. Som om ekot av mina egna andetag vidrörde en värld bredvid min egen

Jag log ett arrogant leende medan jag tänkte på dem som stupat bakom mig. De dog för att de saknade mitt huvud och mina uppfinningsrika händer. Endast jag förtjänar att träda in i denna värld av poesi och rikedom. Min vilja är nog för att strö begäran åt de som kommer efter mig.

Medan jag känner av slutet på min färd skrattar jag högt. Lyckan strömmar igenom mitt tidigare brustna hjärta. Och jag känner av mitt pris vänta sig min ankomst bakom den sista dörren. Jag öppnar den utan att tänka mig för och går in i Tornets sista rum.

Jag gjorde det ingen annan gjorde
Jag klarade av det ingen annan klarade av

Speglar möter mig i alla hörn. Speglar täcker golvet, speglar täcker väggarna och taket. Jag blir stum av åsynen av så många jag. Överallt ser jag, inte bara en, två, tre, utan tusentals av mig själv stirra tillbaka på mig.

Jag förstod först inte vad detta innebar

Förslagen av fruktan söker jag med min bakre hand efter dörrhandtaget för att lämna rummet. Men ingen dörr är kvar, bara en värld utlämnad åt mig själv. En värld där jag är kung och alla andra slavar. Jag står som Gud inför alla hjälplösa ögon som ser tillbaka på mig.

Jag förstod inte vad det innebar
Jag väntade och väntade
Men inget svar kom
Därefter tog tiden slut