~*~

Känner ni då icke sade Satan, uppf'lld utav hån
Känner ni då icke mig? ni kände mig en gång ej som er
Jämlike, sittandes där ni ej vågade att sväva;
Att ej känna till mig visar er själva som okända, [830]
De lägsta utav eran skock; eller om ni då mig igenkänner,
Varför fråga ni, och med överflödig början av
Ert meddelande, sannolikt att ända lika gagnlöst?
Till vilket då Zephon, sålunda svarade hån med hån.
Tänk inte, revolterande Ande, din skepnad såsom likadan, [835]
Eller med oförminskad ljusstyrka, att igenkännas
Såsom den då du stod uti Him'len upprätt och med renhet;
Den Prakt där, dåsom du ej mer av godhet var,
Lämnade då dig, och du påminn'r nu mest om
Din egen synd och fördömelses plats av obskyritet och vidrighet. [840]
Men så kom, ty du, var så säker, skall avgiva vittnesmål
Till den som oss hitsände, vars uppgift det är att vidmakthålla
Denna plats okränkbar, och dessa ifrån all harm.

Så talte Keruben, och denna hans riktiga kväsning
Hård uti ungdomlig skönhet, tillade oövervinnliga [845]
Gracer: förlägen Djävulen där stod,
Och kände hur avskyvärd godheten är, och såg
Dygden hon uti sin skepnad så ljuvlig, såg, och försmäkt'de
Sin förlust; men mestadels att här finna det uppdagat
Att hans lyster var så synbart neds'tt; syntes ändock [850]
Oförskräckt. Om jag så måste disputera, sade han,


John Milton 1667

LPWJ svensk version 24/02/11

Förlorat Paradis: Bok I - IV (J.Milton)