Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Antikrundan.

 

jag saknar min kropp
nu släpar jag omkring på ett fodral
en gammal rokokobyrå i svulstigt kött
vad är den värd?

Knut Knutson skulle gå i spin
falla på knä och gestikulera vilt
som en manisk trollkarl framför mig

men snart skulle han upptäcka att faneret slagit sig
det inte är originalfärgen
att bakstycket är skevt så att det värker
och benen haltar

då skulle Knutson resa sig 
(borsta av byxknäna)
och säga - jaa tyvärr
(skulle han säga) - tyvärr
så har ju inte prisutvecklingen för pjäser som den här
varit så gynnsam under senaste decennierna
du får inte mycket för den på auktion
men den har ju
trots skavankerna
ett affektionsvärde förmodar jag..

ja
jag är fäst vid den
men ville ändå kasta av mig det jag släpar på
och springa ut i skogen
lätt och fri
bort från Antikrundan
i symbios med glädjen
återförena kropp och själ

en morgon
när ingenting gör ont




Fri vers av Måna N. Berger
Läst 629 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2011-02-25 14:54



Bookmark and Share


  Eva Langrath VIP
Underfundigt härlig text , som får mig att både le och sätta skrattet i halsen på en och samma gång.
2011-02-26

  walborg
Jag bara ler inför Din härliga jämförelse och fina slutsats.
2011-02-25

  Christine Sabel
Tycker han Knut står lite väl nära ibland ;)
2011-02-25

  Carola Zettergren
ENASTÅENDE! En smula tragikomiskt med viss självdistans, härligt författat om något som vi som inte är så purunga längre och därmed börjar bli lite skraltiga kan känna igen oss i ! Sparas!
2011-02-25

  Björn Karlsson
Mycket symbolik i den här-
Kul med Antikrundan som refferens.
2011-02-25

  Gunwale VIP
Människan - en "pjäs"... i livets teater?!
2011-02-25

  Larz Gustafsson VIP
Oerhört humoristiskt detta med Antikrundan!
Men antik är du väl inte.
Jag uppfattar dig som oerhört ungdomlig.
2011-02-25
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger