”Minns du mig från igår?
Jag satt sjutton stolar bort från dig
I ett rum fyllt av andra
Du ser, vi känner i princip varandra
Vi har bara aldrig talats vid
Jag har aldrig dragit mina fingrar genom ditt hår
Vi har aldrig diskuterat våra respektive gravar.

Du älskar mig, jag är säker
Det bygger på äkta forskning och sann psykologi”

Så här måste livet vara för de hungriga och sömnlösa
De som vässer konstnärernas pennor och stämmer musikernas instrument
De ensamma som bor ihop mellan de röda sanddynerna på nattens badstränder
De sorgsna barnen som har allt.

Trots att ditt leende är ritat på glansigt papper
och trots att ditt hår upplöses i pixlar, baby
är det någorlunda äkta.
Det närmaste jag kommer dig ikväll
Det är ett fotografi
Till skillnad från oss kommer det aldrig att förändras