du trasade sönder allt. henne, mig, oss och alla andra. rev och slet, grävde efter mer tills det inte fanns något mer att hämta, tills vi var urgröpta, tomma och borta. du förstår inte varför du är ensam. du kommer nog aldrig riktigt att förstå att det är för att du är du och att du är helt okapabel till att förändras. så vi lämnar dig nu för att försöka bli hela.