Välkommen till min värld,
dansar cirkusdirektören fram.
Nu är det dags för show i
sepiagult och sjukt gönt

\'Först in är bröderna Retardiiii\',
inhaltande akrobater med syrgastuber,
vilt flåsandes stirrar dom på
en brinnande trampolin utan matta.

Orkestern spelar på trasiga instrument,
bröderna hasar sig målmedvetet fram
för att slänga sina trasiga kroppar
mot en säker undergång.

Clowner utan smink plockar kroppsdelar
vansinnesskrattandes, dansandes i otakt
till ryckigt osammanhängande toner
från den döende oerkestern.

Direktören trippar fram och viskar:
\'nu över till publikens bidrag\',
ett smutsigt ljus sveper fram över
skräckslagna ansikten.

Personen släpas vilt fäktandes ned.
Direktören vrålar i förtjusning,
\'Ni ska pröva fakirens välsignelse\'.
Domedagsmaskinen släpas in.

\'Det här kommer att gå bra\',
säger en mun full i ruttnande tänder,
vana, seniga händer tvingar fast
den skrikandes panikslagna kroppen.

Glittrande brunnssvarta ögon lovar
smärta utan något hopp om slut,
ett gråtande barn skrikandes pappa
skrattas hjärtlöst ut och tas bort.

Jublet överröstar avgrundsvrålen från
den trasiga plågade kroppen
\'Är det inte underbart\', vrålar direktören
publiken krälar över varandra för att se bättre

rester av människa föses bort under jubel.
\'Nu till nästa nummer\' fnittrar direktören
\'släpp lös vilddjuren\', skrammel av grindar,
ut rusar vanskötta sönder piskade djur

Åskådarna bildar ett hav av missformade kroppar,
vansinnet når nya höjder då piskor dansar
på sönderslagna ryggar, över blodiga manar
skenande flyr de få som finns kvar.

Sist ut knuffas fem vanskapta dvärgar
inlindande i hudar från ruttnande djur
sjunger , kraxar, hostar och spyr dom fram
hyllningsvisan till Den fantastiska cirkus Morbidum.