Inatt är jag inte din, inte nån annans heller, inatt är jag ensam inatt är det inte nån morgon…. Inatt gråter min själ ensamhetens rinnande tankar. Inatt finns inte nån framtid, inatt kunde det vara detsamma om jag lever, eller inte….

Inatt känner jag hopplösheten komma över, men ingen Gud står i vägen för nån stege. Sörja, sörja jag kanske ska ge upp, ingen förstår mej i alla fall, ingen vill förstå, ingen vill komma förbi mej och ge en vänlig klapp på axeln, och säga ”jag bryr mej”.

När de hittar min kropp har själen flytt för längesen, själar trivs inte i döda kroppar har jag hört, moderliv, jordeliv, uteliv, ickeliv… död…

Så definitivt, så absolut så fruktansvärt slut, ändå kommer vi att hamna där en gång, vi kommer inte att klara oss förbi det. OM jag minns rätt så är bara 2 omskrivna som skulle klarat det.

Hålet börjar strax under axlarna, fast i bröstet och fortsätter ner, till strax under magen. Det är där som inget är kvar. Inte ens "in the mood", hjälper idag även om jag framför mej ser Benny Goodman leende stå och leda sin orkester…