jag satt och vänta
i en glänta i skogen
du kom inte

jag förstod men ändå inte
du är kvinnan i mitt liv
ord har varit få

hjärtat har ett bord för två
när jag ler mot din skapelse
ser jag en varelse som väcker liv

människor som söker varann
kan ibland hamna i fel hamn
dina hjärtslag hörs i mitt bröst

varför kom du inte
snart blir det höst
vi ska älska på en sommaräng
inte i en vanlig säng

luften är så klar
far till dina barn
dofterna av blommor lyfter våra
hjärtan till åtråns gräns

släpp taget kära låt fågeln bära
vi var varann i barnslig lek
en lång väntan förde oss samman
viska att du är min