En god vän till mig en mycket vacker
kvinna, hon bodde alldeles ensam.
Många män, som upptäckt detta
ringde på hennes dörr och ville
få träffa henne bjuda henne
på dinner eller så eller de
kunde kanske på bio gå...

Hon tackade nej till alla
med ett vänligt nej...

Men en av männen gav aldrig upp...

Han ringde på hennes dörr
varje dag för att bjuda ut henne
men hon tänkte bara hur
och vad skulle hon göra...

Då fick hon av grannen Margareta veta
att hennes man skulle slänga sina
golfklubbor och golfbagen på ett
skräplass allt var bara kass...

Hon sa pass...

Hon tog dem, ställde dem emot väggen i hallen
helt synliga i dess starka framtoning när någon
stod i dörröppningen och tittade in just
i hennes hall... Avsiktligt hade hon
ställt bagen lite snett ytterst på
mattkanten...

Så hörs hans välkända ringsingnal igen...
Hon öppnar dörren med ett stort leende
för första gången åt honom och innan
han säger något till henne säger hon
så smilande hon kan:
-Skulle du kunna tänka dig att tala om...
Innan hon ens har hunnit säga detta drar
hon med ena foten på mattan samtidigt,
som hon stirrar blint in i hans ögon,
något, som hon aldrig gjort innan.
Om hon stirrar normalt så gapstirrar han...
För första gången hör hon hans hjärta bulta...

Vad händer, jo bagen faller och
alla klubborna flyger, som eldar
över hallgolvet...

Han säger: -Vad är detta, vilket dån...
-Jo, säger hon, det är ju min man, han tränar
för att få till en bra sving på sin klubba, nu vill
han tydligen få till en bättre, för klubban han
hade den höll visst inte... Han har tänkt att slå ut
ja ner en man, som han har hört talas om, en som
springer runt här och ringer på och lockar andras fruar...
Och hon fortsätter:- Vet du vem det är? Har du något
bra tips, beskrivning av personen eller så. Du är ju
så ofta här i omgivningarna, så jag sa till min man
om det är någon, som är bra på att berätta
detta är det ju just du och så kommer du idag
just som han fått till sina bästa slag...

Då är "ringmannen" redan på väg nedför trappan
sen såg hon aldrig röken av honom mer...

Hon berätttade sen för mig att ingen tystnad
efter en man har slagit till på henne, som denna
någon mer sån har hon tack och lov aldrig heller
mer behövt känna!